Att ställa grupp mot grupp

I bostadsbristens Sverige kommer många synpunkter fram om hur vi ska bo. 

Äldre får uppenbarligen ekonomiska fördelar, bostadstillägg, så de kan bo kvar i sina stora villor. De kanske borde lämna dem för nya generationer, eller? Det börjar låta som DDR där man hade tydliga regler för fördelning av bostäder. I Sverige låter man ekonomin styra och ställa med folks boende, än så länge. 

 ”Orimliga regler får äldre att stanna i stora villor, Svd


Men vissa får bostad, trots allt. I vårt område får psykiskt funktionshindrade de lägenheter vår hyresvärd inte får uthyrda på grund av de enorma hyrorna, som jag förstått det. I lilla Hultsfred kastar man ut människor med funktionshinder för att ta in den mest privilegierade gruppen i hela vårt svenska samhälle, de så kallade nysvenskarna. 

Man tappar hakan över hur illa människor får hanteras idag, men det är för att man inte ska ställa grupp mot grupp! Allas lika värde styr även bostadspolitiken idag. Sägs det!

"Och egentligen vet man inte mer än att ägaren Svensk Fastighetsutveckling istället ska starta asylboende i lokalerna. Om bara några månader.
– Som vi stred för den här verksamheten när kommunen ville lägga ner boendet, säger Marit Stigsdotter. Det handlar om människor med en funktionsnedsättning som bott här i 20 år. Vissa av dem, min syster bland annat, har bott ihop i 45 år. De har blivit som en enda stor familj. De har lika stort behov av trygghet och kontinuitet i dag, som då."

Förvandlas till asylboende, Vimmerby tidning

 

Märklig social segregation

Bild från BoKlok


 "Vägen till helvetet är kantad med goda intentioner", lär någon vis person sagt någon gång. Och jag kan bara hålla med. I dagens välfärdssamhälle segregerar man snabbt människor. En social förändring som slår ut de som har betalat skatt under ett arbetsliv och straffar dem sedan vid sjukdom och arbetslöshet. För det låter tjusigt att sociala myndigheter har hjälp att ge, men så ser det bara ut i vissa fall och jag undrar hur man prioriterar i kommunerna egentligen. 

Ett klipp från Dagens Samhälle:

 "Bostadsbristen gör att de sociala boendekostnaderna stiger snabbt. Trenden pekar mot att de i år passerar 6 miljarder kronor och att 20 000 hushåll bor i andrahandslägenheter där kommunen betalar eller är garant för hyran."

Rekordhög nota för sociala bostäder, Dagens Samhälle

Från vårt område, där det pågår en omfattande renovering och påbyggnad av en ny våning, en förtätning, flyttar de hyresgäster som har låg inkomst, men ändå inte är berättigade till bostadsbidrag, eller bostadstillägg, även de som arbetar i låglöneyrken, till områden med lägre standard efter renoveringen. Bostadsbidrag och bostadstilläggen är dessutom alldeles för låga.
  Andra med något bättre inkomst köper hus och flyttar ut på landet för att få vettigare boendekostnader. En del satsar allt de har på ett äldre hus i vår stad, men de får bo med en standard som är från då huset byggdes på grund av begränsad inkomst att renovera sitt hus. Det dagliga livet kostar stora summor idag att leva.

En av de låginkomsttagare som bor i området är besviken på de enorma hyreshöjningar som kommer att bli efter renoveringen. Lösningen från bostadsbolagets sida är att ensamstående ska flytta ihop med någon och på så vis lösa den ekonomiska frågan. De sa deras jurist till oss då vi hade renoveringen och kritiken mot hyreshöjningarna uppe i Hyresnämnden. Det är knappast lösningen då även två låginkomsttagare har svårt att klara hyran, utan ger sig av från området så det töms. 

I vårt område har kommunen sett sin chans att få in de personer som psykiatrin har hand om. Alla ska bo i en egen lägenhet enligt alla goda intentioner och det förvandlar en relativt stor del av området till ett specialboende för människor med psykiska och sociala problem.

Jag mötte en av de kvinnor som bor genom kommunens försorg i en av de dyraste lägenheterna i påbyggnaden, med en hyra som vida överstiger de renoverade lägenheternas, som utgör boendet för de med svår problematik. Hon trivs väldigt bra där, sa hon. Jo, det tvivlar jag inte på. Men den kvinna med låg inkomst ovan har reagerat och sagt att det är svårt att förstå att hyresvärden jagar iväg människor med låg inkomst från området genom renovering och förtätning, då ser kommunen sin chans att placera människor som inte arbetar och betalar skatt, i de absolut dyraste lägenheter som finns i området. 

Hur hyresvärden kommer att hantera störningar från de lägenheterna som självklart uppstår med tanke på de psykiatriska diagnoserna, är ingen hemlighet; de kringboende kommer att få leva med det, liksom de störningar som jag tvingas leva med. Ingen vill ta ansvar uppenbarligen. Bostadsområdena blir en slags behandlingsverksamhet för människor med svår problematik.  

Vi får betala dyrt för att bo och vi får ändå inte den sociala trygghet och sömn och ro vi behöver för att orka arbeta och kunna ta vara på vår fritid. 

Varför måste vi alla delta i alla samhällsexperiment, även då vi bor. Kan vi inte få bo i lugn och ro så att vi orkar stötta och ta hand om och vårda andra under arbetstid och vi får välja om vi vill gå med i sociala projekt på vår fritid? 

Det håller på att bli ett enda kaos, där hyresvärdarna får ta det sociala ansvaret, ett ansvar de absolut inte är kapabla till.