Hög standard, vad f.. är hög standard?

Bild från Snödrivan och Snöfoget, Lund

De hus som byggdes under tiden för Miljonprogrammet är i stort behov av stambyten och renovering. Hyrorna höjs drastiskt vid renoveringar och människor måste ofta flytta då de inte har råd att betala de nya hyrorna. Bostadstillägg för pensionärer fryses vid 5000 kronor och det skapas en segregerad bostadsmarknad, och samtidigt gentrifieras vissa områden. 

I det område jag bor sker just denna process och människor som bott i samma bostadsområde i 30 - 40 år och som väntat på en renovering länge, tvingas bort. Det är en stor tragik då trofasta och skötsamma hyresgäster som betalat in hyra under alla dessa år inte får något tillbaka. 
    När det ska bytas stammar passar hyresvärdarna på att göra renoveringar som de anser ska vara standardhöjande och då stiger hyrorna drastiskt på en marknad som saknar tak för hyrorna. Det behöver inte innebära att det blir en så mycket högre standard för den skull. Det blir en viss standardhöjning, men inte en som berättigar kraftiga hyreshöjningar. En standardhöjning som man borde kunna kräva efter alla de hyresinbetalningar som gjorts under årtionden. Idag får du betala dyrt för att kunna bo, även i en hyreslägenhet.  

I en färsk nyhetsartikel från Aftonbladet av Peter Kadhammar handlar det om människor som bott i 27 år i samma lägenhet, lägenheter som de själva anser är fina, förmodligen har de skött sina bostäder väl. Men nu ska det renoveras och hyran ska höjas med 63%. Reaktionerna blir häftiga som i så många områden runt om i Sverige.

27 år i samma hus - nu höjs hyran med 63% , Aftonbladet


Hyresgästföreningen bad en forskare på Uppsala Universitet, Sara Westin att studera effekterna av renoveringen av Miljonprogrammet och hyresgästers (bristande) inflytande över processen. Rapporten är kallad:

“...men vart ska ni då ta vägen? En rapport om ombyggnation ur hyresgästernas perspektiv”. 

Frasen i rapportens titel kommer sig av en replik som kom från dåvarande kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell, när han av någon anledning kom i samspråk med oroliga hyresgäster som tvingades bort från sin lägenhet av ekonomiska skäl, han sa rätt och slätt, "men vart ska ni då ta vägen".

Det är många som funderar över den saken idag, bostadsbristen skenar och även om nuvarande regering utlovar bonusar i form av miljarder under lång tid ska det byggas i första hand för invandrare, 60%, den resterande delen 40% ska gå till den övriga befolkningen. Vissa krav ställs på byggandet utöver vem det ska byggas för. 
    Det gäller alltså nyproduktion, inte renovering av redan befintliga bostäder. Där hamnar oftast kostnaden för renoveringen på hyresgästen, i det fall inte hyresvärden har god ekonomi eller tänker på sina hyresgäster och vill ha dem kvar. Man får leva med hyresvärdens ekonomi, som en högre chef inom Hyresgästföreningen sa till mig en gång.

Det hyresgäster kan göra vid renoveringar är att inte skriva på hyresgästintyget och därmed tvingas hyresvärden att ta upp ärendet i Hyresnämnden. Det är ett sätt att protestera och försöka förändra de ofta av Hyresgästföreningen och hyresvärden redan fattade besluten. I vissa fall backar hyresvärdarna i Hyresnämnden, men utfallet blir i 98% av fallen till hyresvärdens fördel och hyrorna omförhandlas inte alls. Ibland får hyresgäster vara med och bestämma vid renoveringen, i vissa fall tillåter hyresvärden olika nivåer på renoveringarna så att hyrorna skiktas med de olika nivåerna. I vissa fall fasas hyrorna in under högst fem år, men samtidigt kommer de årliga hyreshöjningarna utanpå infasningshöjningarna.

Jag säger som Peps Person, hög standard, vad f.. är hög standard. Och när inte hyreshöjningen leder till hög standard utan innebär en ordinär renovering och ändå höjs hyrorna drastiskt, vad är då hög standard........

Peps Blodsband, Hög standard